torsdag 28 januari 2010

Det var nära ögat....

Faktiskt så är jag väldigt glad i denna vintern som vi haft i år. Det är så vackert och man får ju ett helt annat ljus av snön. Jag far inte så illa utav kyla utan tvärtom så blir jag pigg och glad när jag kommer ut... om inte blåsten och snön piskar en i ansikte vill säga. Som den har gjort igår och idag. Då känns det lite sisådär. Och som idag, med glashala vägar.

Idag hade jag turen på min sida. Jag skulle köra hem från jobbet i morse och tänkte inte på att det var halt på vägen. Jag hade bara kört en liten sträcka när jag plötsligt kände att hela bilen släppte från vägen. Jag kom över på fel sida och det kändes som en evighet innan jag fick bilen på rätt sida igen. Jag var riktigt nära att åka ner i diket på andra sidan vägen, och vilken tur att jag inte fick möte! Fy så otäckt det var. Chockad som jag blev så ringde jag till Peter och lipade.... så här i efterhand, vad skulle han göra liksom? få det ogjort eller? Ja ja, det är väl jag i ett nötskal....

Nu har i alla fall Bonzo och jag varit ute på en frisk härlig promenad. Ska nog slappa i soffan en stund nu innan huset fylls utav barn =)

3 kommentarer:

Ulla o Curt sa...

Vilken tur att allt gick bra lilla Carina! Skönt att du är ledig några dagar nu och inte behöva köra ut på de hala vägarna. Massor med kramar från mamma och Curt

Familjen Blanck-Eriksson sa...

Usch, stackars dig. Skönt att allt gick bra!

lindamagnus sa...

Usch, usch inget kul. Jätteskönt att det gick bra och skönt att du inte ska ut på vägarna nu för oj vad det snöar! Ps. Jättekul att ses häromdagen!