Det är dåligt med mitt bloggande. Det beror inte på att jag inte vill eller inte har något att blogga om, för det har jag. Det beror på att jag är så piss-sur på min mobiltelefon där jag har alla mina bilder. Det är helt omöjligt att föra över bilderna till datorn helt plötsligt. Jag gjorde en uppdatering för några veckor sedan och jag tror det är efter det som problemet har kommit. Skit säger jag! Det är inte alls lika roligt att blogga utan bilder. Jag måste fixa det på något vis, med HUR?
Det som jag skulle vilja visa er är bland annat fina kort på en stolt Emil som har tappat sina två första tänder. Oj så stolt han är. Han vill vara stor nu lillkillen. Han vill börja skolan, som Elina :-) Han är jätte duktig på att skriva bokstäver och siffror. Han skriver gärna av ord och när vi är ute berättar han stolt om siffrorna som sitter på husen. 1-10 är han jätte duktig på. Han har mycket energi. Han vill leka med kompisar hela tiden. Roligt, ja visst! men ibland har han lite svårt att bara ta det lugnt. Det behövs ju det också.
Anton och Max är typiska tonåringar...
Det är tungt hemma just nu. Att Pia inte finns mer är svårt att förstå. Det ska inte vara så. Man ska inte behöva sitta runt ett bord och bestämma dikter, musik, blommor och kista till en så ung människas begravning. Det var fruktansvärt. Det är tungt att se Peter. Det gör riktigt ont.
Pia tänkte alltid på barnen. Hon hade alltid med sig frukt till killarna och godis till Bonzo när hon kom till oss. Hon var alltid så glad i barnen. Hon var ofta och tittade på killarna när dom spelade hockey och innebandy i Växjö. Det är bara tre veckor sedan hon var i ishallen och tittade på Anton. Jag kan inte fatta att vi aldrig ska få se henne mer. Aldrig höra hennes röst....
Livet kan var riktigt orättvist!
Jag sitter på jobbet. Snart klar med mina tre nätter. Jag har läst en bok dessa tre nätter. SÅ DUMT! av Mia Törnblom. En riktigt bra bok om en narkoman som försöker bli drogfri. Att läsa böcker går i perioder för min del. Ibland läser jag många på raken och sen kan det ta ett år innan jag läser nästa.
1 kommentar:
Ja Pia var verkligen en riktig glädjespridare. Hon var full av energi och alltid så jätteglad och positiv. Kan inte heller fatta att denna lilla fina människor inte finns bland oss längre men jag tror att hon på något vis är med oss ändå, Tänker på er! Tusen kramar
Skicka en kommentar